Normativ jämställdhet
Svensk jämställdhet utgår från heterosexuella normer där män och kvinnor på olika sätt anses kunna komplettera varandra. Lägg därtill att Sverige ofta ligger i topp vad det gäller jämställdhetsarbetet – i själva verket tappar Sverige placeringar. Ett av problemen kan vara den starkt rådande heteronormen inom svenskt jämställdhetsarbete. För svensk jämställdhet är väl i första hand heterosexuell? Mycket tyder på det. Det råder ett slags varannan damernas och varannan herrarnas i det svenska samhället. Detta är pardansen som jämställdheten dirigerar fram inom politiken, på arbetsplatser och i det nya folkhemmet. Den heterosexuella normen ligger fortfarande som ett tungt raster över detta avlånga land.
Alldeles oavsett hur många Pride Parader som arrangeras årligen på Stockholm gator, oavsett hur många nyhetsbrev, mail eller digitala verktyg som idag finns på ungapped.se så verkar budskapet om normkritik inte nå fram. Det är och förblir heterosexuella män och kvinnor som symboliserar jämställdhetsidealet i Sverige. Allt annat är än så länge – en anomali. Jämställdhetens heterosexuella normativ ger fördelarna till personer som passar in i normen och nackdelar för de personer eller grupper som inte passar in. Därav blir normkritiken en viktig beståndsdel om jämställdhetsarbetet i Sverige på allvar vill utmana heterosexuella maktstrukturer. Idag är jämställdhetsarbetet i Sverige totalt inlåst inom den heterosexuella partnerdansen. Vilket leder till att bisexuella, transsexuella och homosexuella missgynnas i jämställdhetsarbetet idag.
Könskvotering för jämställdheten i arbetslivet?
Hela idén bygger på att minska underskottet på kvinnor inom vissa samhällspositioner – samt vice versa. Könskvoteringen innebär inte att Bengt som blir Barbro varje fredag- till söndag skall kvoteras in. Det är inte fler transsexuella, bisexuella eller homosexuella män eller kvinnor könskvoteringen handlar om. Här godtas endast “riktiga män” och “riktiga kvinnor” som kan komplettera heteronormativ norm samt förstärka normstrukturen – om att mannen och kvinnan på olika sätt kompletterar varandra. När specifikt dessa två pusselbitar – män och kvinnor läggs ihop skapar det verkligen ett gynnsamt samhälle för alla parter?
Män och kvinnor gör ett bättre arbete tillsammans
Normen för heterosexuellt jämställdhetsarbete uttrycks på flera sätt i samhället. Politiska uttalanden som “Regeringen vill se fler män i förskolan” eller att “Den könssegregerade arbetsmarknaden skall motverkas” detta är två tydliga uttalanden där politiken kläs i ett heterosexuellt maktspråk. Politiken är visserligen pådrivande när det gäller specifikt – att utmana makt i förhållande till kön. Dock är politiken inte riktigt lika redo att utmana den rådande heteronormen inom jämställdheten. Vi hittar inga politiska uttalanden där det står – regeringen vill se fler transvestiter i förskolan eller fler homosexuella bland personalen på fritidsgårdarna. Tvåköns normen är heterosexuell och det är således även idén om att kvinnor och män på en arbetsplats, i politiken eller i samhället kommer utgöra den mest optimala symbiosen. Hela idén bygger på att heterosexuella män och kvinnor är olika pusselbitar som om de läggs ihop kommer bilda en oslagbar enhet. Jämställdhetsarbetet i Sverige behöver utmana rådande heteronormer. Annars riskerar det viktiga jämställdhetsarbetet – att endast nå till en återvändsgränd.