Riksdagen gjorde under år 2011-2016 en studie om kvinnans arbetsmiljö, och i deras slutsats kom man fram till att miljön i Sverige överlag inte är jämställd. Det kommer enligt riksdagen att krävas ett arbete med arbetsmiljön, ett genusmedvetet sådant. Detta arbete kan sedan ta fram och göra synliga de strukturer som bidrar till ohälsa i arbetslivet. Det kan även dras andra slutsatser från detta.
Bland annat är förutsättningarna sämre i de yrken som domineras av kvinnor, samtidigt som det finns en högre risk för ohälsa, och för att de anställda slutar på grund av just denna ohälsa, eller rent av missnöje. Ofta finns en mycket hög emotionell samt fysisk belastning i de kvinnodominerade yrkena och dessa kommer som följd av brister i arbetsmiljön. Dessa brister drabbar både män och kvinnor och har inte samband med vilka kön som arbetar. När det gäller sjuktal är de allra flesta sådana relaterade till sociala faktorer i a
rbetsmiljön. I övrigt kan man även dra en slutsats att också normer bakom arbetsmiljö och villkor inte är jämställda och att ansvaret för att förändra dem ligger hos parterna som finns på arbetsplatsen.
Man kan också se att både mäns och kvinnors arbetsvillkor generellt har för höga krav, samt allt för begränsade resurser. Detta leder till att man inte trivs på arbetet, och till att man vill säga upp den anställning man har. Det kan också leda till en fysisk samt psykiskt försämrad ohälsa.
När det gäller belastningsbesvär inom arbetet har också organisationen och jämställdheten en stor roll. Ofta drabbas kvinnor mer än män och det beror för det mesta på att könen i samma yrke har olika arbetsuppgifter. Ofta är kvinnans arbete mer handintensivt och repetitivt. Man kan alltså inte säga att kvinnans fysik är det som skapar alla dessa olika besvär.